Har fortfarande svårt att förstå att det var vår lilla, (långa) ståtliga tjej som låg i min mage och levde guling i nio månader...Svårt att förstå att hon är till hälften mina gener och andra hälften sin pappas...Konstigt, VI har gjort henne...Vi två...Tänk vilket lyckat resultat!

Jag har blivit en sådan hemsk mamma som tycker att hennes barn är bäst, vackrast och finast i HELA världen...:-)

Men sorry, det är ju så det är, och det är väl så det ska vara?

Hon kan bli vad hon vill och hur hon vill, hon kommer alltid att vara perfekt.


Mamma gillar att pussas...Tussen gillar att BLI pussad.

Efter en trevlig kväll med middad, efterätt och maxi yatzi så har våra gäster precis gått hem...Så kul har vi haft:-)

Det var en liten "vi-missade-Moas-dop" -fest. Fina presenter fick hon, lilla tussen...

Har precis diskat och ska snart i säng.

Godnatt.

Barnvagnar! Jag älskar barnvagnar! Jag SAMLAR på barnvagnar :-)

Alltid begagnade sådana förstås...

Jag älskar att sälja, byta och köpa vagnar. Det är en hobby helt enkelt.


Dessa har jag just nu:


Brio Happy, en gedigen och mycket stabil vagn, en av de bättre att köra i snö. Den är dock rätt stor, fast ändå väldigt lätt-rullad. Väldigt mycket utrymme i varukorgen under. Stor yta för barnet. Min är exakt som på bilden fast mitt chassi är grått och inte svart.


Bytte nyss bort min Urban jungle swift mot en brio sing, som denna fast grå. Smidig att köra och små barn sitter perfekt och rätt långt uppe jämfört med andra vagnar. Ergonomisk sittdel. sufletten skyddar tyvärr inte jättebra mot regn och sol men det finns skärmar i handeln att bygga på sufletten med. Hyfsat stor varukorg. Klyddig broms. Lite mindre yta för barnet. Lite mindre yta för barnet, dock så sitter små barn, från 6 månader, mycket bra i den. Kunde varit den perfekta vagnen om bredden mellan de stora hjulen minskats drastiskt, och sufletten varit större.





Teutonia fun, liten och smidig, som brio sing fast mycket mindre och med lägre sitt-höjd.
Min är grå och ljusrosa. Sufletten går att dra fram lite längre än vad som är vanligt. Svåråtkomlig varukorg. Den är väldigt smal, bredden mellan de stora hjulen är inte stor. Lite låga kanter dock. Lite mindre yta för barnet.



Emmaljunga city jet. Mycket bra fjädring och perfekt på långa promenader. Mycket vattenavstötande material och sufletten kan fällas väldigt långt fram vid sol/regn/snö/blåst. Ergonomisk sittdel. Tyvärr otymplig så sätt att den är väldigt bred fram, på bussar/tåg fastnar man lätt med den och i affärer kör man lätt in i saker. Den kan uppfattas som ranglig dock. Hyfsat bra varukorg. Lite mindre yta för barnet, dock så sitter små barn, från 6 månader, mycket bra i den. Den säljs inte längre i butik. Min har samma färg som på bilden.



Har också en ziggo, som är en nästintill exakt kopia på bugaboo cameleon. Den är inte den smidigaste vagnen men fungerar. Liten är den i alla fall. Väldigt lätt att fälla ihop! Ergonomisk sittdel. Sittdelen fungerar från 6 månader fast den är ändå större än andra ergonomiskt utformade sittdelar. Blir liten ihopfälld. Liten varukorg. Lite plastig känsla över de små framhjulen sock. Dom tenderar också att trilla av när man ska ha in och ur vagnen från bilen. Min är blå/svart.



Ska skriva om Emmaljunga city cerox 360, Urban Jungle swift och chicco liteway en annan dag, de tre har jag haft men har bytat bort.

Har man en bebis som sover till tio halv elva så kan man vara uppe sent...Lyx, tycker jag :-)

Dock inte ofta jag är uppe så här sent faktiskt...


Tänkte bara skriva att Moa har fått en gåstol, och den gjorde succé kan man säga! Hon älskade den!

Bilbevis kommer någon dag :-)


Godnatt

Nyss hemkommen från babysim i limhamn...Kul som sören tycker både Moa och jag:-)

Kram Kram

Är fruktansvärt trött, har ont i mina armar, och i min nacke, men jag är så nöjd med dopet!

Det var underbart vackert. Kyrkan var helt fantastiskt fin. Och vilken utsikt man hade från kyrktrappan...Obeskrivligt.

Det var dessutom en väldigt fin höstdag...

Var lite rädd att farmor (svärmor) och Tobbes morfar inte skulle komma, då de missat tillställningar innan, pga sjukdom, men dom var där båda två! Det var det viktigaste.

Lokalen var mycket fin och vi hade kul, det gick väldigt snabbt och jag var uppe i varv hela tiden.


En massa fina presenter fick vår lilla solstråle, och en hel del pengar.


Min bror sjöng så vackert i kyrkan...Fick bli utan piano komp då noterna ej stämde, men det blev nästan bäst så! Är så bra akustik i kyrkor och det var vackert utan piano...Han sjöng "Lyckans minut".

Moa sov genom nästan hela dopet :-) Blev bara lite arg på prästen en gång, haha!


Kort sagt det perfekta dopet.

Lyckans minut








Tack alla för en underbar dag! Och tack min fina dotter, för att du valde oss som föräldrar!

Emma och Tino kommer ner nu ikväll istället så nu ska det sista städas undan.

Vi har varit och dukat i församlingshemmet och gud så mysigt och fint det blev :-)


Nu kommer sambon med pizza :-) Mmmm...


Hejdå!

Dom sista förberedelserna håller vi på med nu :-D
Längtar tills på lördag! Alla nära och kära som kommer långt borta ifrån som man inte träffat på ett tag kommer.


Vet att svärmor saknat lillfisen...


Imorgon ska vi hämta nycklarna till församlingshemmet, jag och Kristina. Tur att man får hjälp av snälla släktingar, annars hade jag ju inte kunnat komma dit, Tobbe jobbar ju.


Dopet kommer bli perfekt, precis som jag alltid drömt om. Jag har ju planerat detta dopet långt innan jag blev gravid hehe:-) Vadå barntokig?


Det är nog den mest eftertraktade tillställningen jag velat ha...Och nu äntligen är det dags...


Nu ska ungen ner i vagnen och så ska vi möta pappa vid tåget :-)


Hejsvejs!

Sängen kallar på mig hör jag...Ska bli skönt att sova nu :-)

Imorgon ringer vi barnläkaren och ber om lite hjälp med Moa bajsande, som går lite trögt...

Lördag blir det middag med Fredde och Patricia



Godnatt

X Bokat församlingshem        
X Skicka dopkorten
X Kläder mamma
X Kläder Moa                       
X Bokat kyrka                      
X Placeringskort                  
X Tallrikar och bestick mm (Dukar, ljus, servetter, ballonger)
X Låtval
X Dikt/Text
X Dopklänning
X Fika  (Tårta, kakor, kaffe)
X Fadder/Gudmor vald
X Präst (Ingår i kyrkan haha ;-)
X Kläder pappa
   Inhandla dricka och socker, mjölk
X Skrivit ut och skickat låttext till min bror som ska sjunga
X Fotograf (Lotta :-)
   Tårtkartong
   Trycka upp 40 ex av "När lillan kom till jorden"
   Servettblommor
   Ladda systemkamerans batterier
   Hämta nycklar till församlingshem och lämna låt-ex till prästen
   Duka

 . ghj7u d55  t g h hj rqf bes554d7b6y uynj b uyfvv bes   yvh wqZDSDA<R  CTFDF





...Men det får hon ju inte, inte fler gånger i alla fall :-) Men det är favoritsysselsättningen just nu, att banka på allt, får man inte det blir man såååå jäkla arg. Allt fungerar dock att banka på; Köksbordet, skrivbordet, sin egen mage mm...

Fast har man inget att banka på kan man ju också dregla i mammas urringning...Det är också kul...

UNDERBART!


Vädret alltså :-)


Fantastiskt höstväder, tittar jag ut genom vardagsrumsförnsterna så möt jag av en riktig färgchock! Häcken (ja, den i trädgården då ju:-) är alldeles gul/orange och när solen dessutom lyser genom den så blir det extra vackert...


Ja, jag är en sådan som kan njuta till tusen bara av naturens vackra ting...


NU; Mata lillan och sedan långpromenad.


Hejdå!

När jag var valp, underhöll jag dig med mina egenheter och fick dig att skratta. Du kallade mig ditt barn, och trots antalet skor jag tuggade sönder och några totalförstörda kuddar, blev jag din allra bästa vän. När jag var ”dum” hund pekade du ditt finger mot mig och frågade: ”Hur kunde du?” – men sen mjuknade du och la mig på rygg och gosade med mig. Det tog ett litet längre tag för mig att bli rumsren än väntat, för du hade mycket att göra men vi klarade av det tillsammans. Jag kommer ihåg nätterna när jag låg tätt vid din sida och lyssnade på ditt snarkande, lyssnade på dina lugna andetag och hemliga drömmar, och jag tänkte att livet kan inte bli mer perfekt än så här. Vi gick långa promenader i parkerna, åkte långa bilturer och stannade för att äta glass (jag fick bara våfflan för ”glass är inte bra för hundar” sa du). Jag tog långa tupplurar i solen då jag väntade på att du skulle komma hem vid slutet av dagen.Så småningom började du spendera mer tid på arbetet och du satsade på din karriär, och la mycket tid på att leta efter en människovän.

 

Jag väntade tålmodigt, tröstade ditt brustna hjärta och förstod dina besvikelser, klagade aldrig på dåliga beslut, jag viftade på svansen och visade glädje då du kom hem, och jag blev lycklig för din skull när du blev kär.



Hon, numera din fru är inte en ”hundmänniska”, men trots det välkomnade jag henne till vårt hem, visade henne tillit och lydde henne. Jag var lycklig därför att du var lycklig. Sen kom människobarnen, och jag delade din glädje och lycka. Jag var fascinerad över deras små fingrar, hur dom luktade och jag ville ta hand om dem också. Det var bara det att hon och du var oroliga att jag skulle skada dom och jag tillbringade mesta tiden förvisad till ett annat rum eller en hundbur. Åh jag som ville älska dom, men jag blev ”fånge i kärleken”



När dom blev äldre blev jag deras vän. Dom hängde i min päls då de försökte stå på egna ben, petade med fingrarna i mina ögon, undersökte mina öron, kysste mig på nosen, jag älskade allt som hade med dom att göra och deras beröringar, ditt kel med mig var numera så sällsynt – och jag skulle försvara dem med mitt liv om så behövdes.



Jag smög ner i deras sängar om natten och lyssnade till deras oroliga andetag och hemliga drömmar och tillsammans väntade vi på ljudet av din bil på uppfarten.Det var tider då andra frågade om din hund, och du visade stolt det foto av mig som du bevarade i din plånbok och berättade historier om mig. De senaste åren svarade du bara ”Ja” och bytte sedan samtalsämne. Jag hade gått från att vara din hund till bara en hund, och du undvek alla kostnader som hade med mig att göra. Nu har du en ny karriärmöjlighet i en annan stad, och du och de dina ska flytta till en lägenhet där husdjur inte är välkomna. Du har tagit det rätta beslutet för din familj, men det fanns en tid då jag var din enda familj.



Jag var jätteglad över bilturen (precis som i början av vårt förhållande) tills vi kom fram till djurhemmet. Det luktade hund och katt, rädsla och hopplöshet. Du skrev under lite papper och sa ”Jag vet att ni kommer hitta ett fint hem till henne”. Dom skakade sina huvuden och gav dig en ansträngd blick. Dom inser att för en medelålders hund, även med papper så är det nästan omöjligt. Du var tvungen att ansträngt rycka din sons händer från min päls medan han skrek: ”Nej pappa!! Snälla låt dom inte ta min hund!” Och du var orolig för honom och vilken hemsk erfarenhet du precis gett honom angående lojalitet, vänskap och respekt för liv! Du gav mig en avskedsklapp på huvudet, undvek mina ögon, och artigt vägrade ta mitt halsband och koppel med dig. Du hade en tid att passa och nu har jag en också.



Efter att du gått sa de snälla flickorna att du säkert visste om att du skulle behöva lämna bort mig för flera månader sedan, men att du inte gjort några försök att hitta ett bra och mysigt hem. Dom skakade sina huvuden och sa: ”Hur kunde du”? Dom är så snälla mot oss som deras upptagna schema tillåter. Dom matar oss, naturligtvis, men jag tappade aptiten för flera dagar sedan. I början då någon passerade min bur, pirrade det i magen och jag tänkte och hoppades att allt detta var en ond dröm och att du kommit tillbaka för att hämta mig, eller så hoppades jag att det var någon som brydde sig, någon som kunde rädda mig.


När jag förstod att jag inte kunde konkurrera med den glädje de söta valparna visade så gav jag upp och satte mig i ett hörn och väntade. Jag hörde fotsteg från korridoren när hon kom till mig i slutet av dagen, och jag följde henne snällt genom korridoren till ett annat rum. Ett obehagligt tyst tomt rum.


Hon satte mig på ett bord och smekte mina öron, och sa till mig att jag inte behövde oroa mig. Mitt hjärta dunkade av förväntan och spänning för vad som skulle hända, men det var också en känsla av lättnad ”Kärlekens fånge” hade nått slutet. Jag var orolig för henne, sådan är min natur. Bördan vägde tungt för henne och det känner jag till, på samma vis jag kände till alla dina sinnesstämningar.


Försiktigt band hon ett band runt mina framben samtidigt som en tår föll längs hennes kind .Jag slickade hennes hand på samma vis som jag brukade trösta dig för många år sedan.Vant stack hon in nålen i min åder. När jag kände sticket och den kalla vätskan som for genom min kropp, la jag mig tröttsamt ner, såg in i hennes vänliga ögon och mumlade :”Hur kunde du?”Kanske förstod hon mitt hundspråk för hon sa ”Jag är så ledsen” Hon kramade mig, och förklarade snabbt att det var hennes jobb att se till att jag kommer till en bättre plats, där jag aldrig mer skulle bli ignorerad, slagen, övergiven eller behöva försvara mig själv – en plats med mycket kärlek och ljus, så väldigt annorlunda den här platsen på jorden. Och med den sista lilla kraft jag hade försökte jag visa henne genom att vifta på svansen att mitt: ”Hur kunde du?” Inte var riktat mot henne. Det var dig, min älskade husse, jag tänkte på. Jag glömmer dig aldrig och kommer att vänta på dig i all framtid. Måtte alla i ditt liv fortsätt visa dig så mycket lojalitet som jag gjorde.







Några ord från författaren:

Om ”Hur kunde du?” fått dig att gråta när du läste det, som det fick mig att göra när jag skrev det, därför att det är den sammansatta historien om miljoner av ”ägda” husdjur som dör varje år i djurgårdar världen över. Den som vill ha denna text är välkommen att använda den för icke kommersiellt bruk, så länge copyrighten respekteras. Hjälp oss att informera, på hemsidor, i tidningar, på djurgårdar och veterinärklinikernas anslagstavlor. Tala om att det beslut man tar att skaffa ett husdjur i familjen är ett viktigt beslut med ansvar för ett liv, att djur förtjänar vår kärlek och omtanke, att finna ett nytt hem för våra husdjur är vårt ansvar och om vi behöver hjälp med omplacering finns goda råd och stöd att få hos olika djurskyddsföreningar. Att allt liv är värdefullt. Gör en insats för att stoppa dödandet och uppmuntra steriliserings- och kastreringskampanjer i avsikt att förhindra oönskade djur.


 ©Jim Willis

Bara slappat idag, skönt!

Fast prästen, Siv, har i och för sig varit här idag. Hon är verkligen jättetrevlig. Sjöng upp en massa psalmer för oss när vi skulle välja de tre vi gillar mest, och på det sättet fick vi tre trevliga psalmer.               

Hon tyckte det var roligt att Moa blir ensam att döpas den dagen, i den kyrkan, blir mer personligt då. Hon menade på att det är rätt trist att döpa flera barn på en gång, och det är ju precis det vi tycker också.

Vi ska också sjunga "När lillan kom till jorden", eftersom hon faktiskt föddes i maj. Byter ut "Maja" till Moa förstås:-). Sedan så ska jag läsa ett stycke och mormor ska också läsa ett stycke. Pappa häller upp vattnet och faster Kim håller lillan :-)

Det kommer bli alldeles perfekt. Mormor gör prinsesstårtor och kanelbullar, och gammelfarmor gör rulltårta. Vi har också köpt bestick, tallrikar, muggar, servetter, dukar och ballonger.

Dopklänningen är snart färdig också. Om vi får fler barn någon gång (Lååååångt fram i tiden;-) så ska det barnet ha dopklänningen Tobbe och hans syskon hade när de var små, den har vi här hemma, den ska ju gå i arv när barnen får barn.

Alla viktiga personer kommer, dvs våra föräldrar, faddrar och min bror, han ska ju sjunga. Inte för att alla andra är oviktiga, men dom är ju nyckelpersonerna kan man säga :-) Fast så gott som alla kommer, några stycken av mina vänner som jobbar kan inte men så gott som alla andra.


Dagarna rullar på så snabbt, så snabbt att man knappt hänger med. Snart är Moa 5 månader, tyckte precis hon blev 4 månader och började med smakisar. Veckodagarna fylls med babyrytmik, föräldragrupp, småfolket och härliga stunder med min nyfunna vän P. Många utflykter blir det, vi brukar ta Moa med oss till både malmö och ystad, strosa i affärer och fika.

Tänk om jag hade vetat detta för några år sedan, att jag skulle sitta här med en underbar baby i famnen, och en kompis som passar mig som handen i handsken. Tänk om jag vetat att jag skulle få bli så här lyckligt lottad.

Det är ju inte ens så jobbigt med barn som alla får det att låta. Ett barn är ju i alla fall ingen match...


Älskade liv...


Skulle inte vilja vara någon annan. Skön känsla väl?


Nappen på fel håll; Vem bryr sig? Inte Moa :-)

Nu ska jag snusa på Moa, hon ligger i soffan och sover...Vi brukar ha henne där tills hon somnar, sedan när pappa T lägger sig lyfter vi in henne också...Man måste vara där det händer...Alltid vara med:-)

Godnatt!

Puss & kram på er alla!

Imorgon, eller rättare sagt idag, nu när jag tittar på klockan, så kommer prästen från skivarps församling hit för att disskutera dopet...


Så bäst att hoppa i säng nu...


Godnatt!