Sitter här och har lite ont i nacken...Men det gör inte så mycket...Funderar mycket på mina tre katter. Under våra sju års försök så har dom varit mina små gullungar, det ger så otroligt mycket att gosa in huvudet i en varm kissekatt och bara mysa...

Jag hoppas verkligen inte att vår lilla blir allergisk mot katter, skulle göra så ont att bli av med dom...Varje gång vi misslyckats, först med våra fem stimuleringar och sedan de tre ivf:en, så har det hjälpt att katterna funnits där...Dom har varit mina bebisar, och det är dom fortfarande!

Under dessa åren har jag varit så arg och bitter för att det inte gått för oss, men jag har alltid varit så tacksam för det jag faktiskt har, som katterna tex...

Katterna och bebisen är mina största oros moment...Hela graviditeten har jag oroat mig för bebisen, det är först den senaste veckan som oron börjat släppa ännu mer, och typ 2/3 av graviditeten har passerat nästan...

Det är inte så lätt att förstå att vi ska få barn, vi har ju bara testat minus alltid, sen dök det där plusset upp...Både glädje och rädsla förstås...Om man vågar tro på det så får man känslan av att det skulle göra mycket mer ont att förlora det, även om det inte är så...Det skulle ju göra precis lika ont ändå...

Jag handlar saker till bebisen, då känns den mer verklig, sen när jag kommer hem så känner jag efter en stund att oj, jag skulle inte köpt det, tänk om den dör?

Sjukt va? Ibland känns det som om man är helt ensam om att känna så...

En sak till som blivit mer märkbart är folk som gnäller på om sina barn, nu menar jag inte att de är vakna på nätterna eller skriker, utan människor som lastar sina barn för alla problem de själva har, det är så fel, och under graviditeten så har jag tänkt mycket på det, att så ska inte jag göra...

Men samtidigt som all denna oro finns där så är jag ändå så otroligt glad över vår lilla fis! Det är ett sånt mirakel att just vi blev gravida! Inget annat har fungerat ju! Trots lyckade stimuleringar med fina ägglossningar varje gång, trots tre provrörsbefruktningar med topp kvalitet på embryona varje gång, varav sista gången fick jag två tillbaka!

Sen bara poff...Det måste vara meningen det här.....:-)


Godnatt

Äntligen har vårt internet kommit igång...Ibland undrar man vad det är för typer som jobbar på ett av sveriges största tele bolag...Suck...

Men men, magen växer som den ska och jag ska snart lägga upp en bild på den.

Vecka 26+1 idag :-)