Böl



Satt precis och tittade på spårlöst och bölade som jag vet inte vad...Tjejen hittade sin mamma som adopterat bort henne för att hon var fattig när hon fick henne, sedan 2 månader efter att hon hittat och träffat henne, så dog hon...


Shit vilken tur att hon hann träffa henne...


Jag bölar alltid (Ofta i alla fall) till olika tv-program...Mina känslor sitter på utsidan haha :-) I vissa fall åtminstone. I sådana där filmer/dokumentärer där barn eller djur som dör eller kommit från sina mammor...


Dessutom kan jag relatera ALLT sorgligt till oss som familj, sedan jag fick Moa. Allt. Allt lyckligt också förstås. Man blir så mycket känsligare...Samtidigt som man blir starkare som person...


Ja, konstigt är det :-)


Gullefjun sover nu i alla fall, så hon slapp se mamma böla hehe :-)

Igår fick hon prova att äta själv, lade upp lite plockmat på hennes bricka. Kokt broccoli, lite fisk och majskorn. Duktiga (Mamma stolt som en tupp, eller höna blir det väl?) tjejen visste att det skulle in i munnen, även om en del (nåja, en hel del faktiskt) hamnade på golvet, i knäet och i ansiktet. Bilder finns och kommer i veckan.


Hon är så duktig...Min plutta...Snutteplutta...:-) Kärt barn har många namn...Nu blir det nyheterna, sedan; Livsfarliga husdjur på tv4.


Godnatt

Kommentarer
Postat av: Tova

Åhh, såg också det programmet, och håller helt med dig. Gud så känslosamt det var, och man kan verkligen relatera på ett annat sätt nu när man själv har barn! Har tidigare gråtit till sådana avsnitt också men nu var det liksom på en helt annan nivå ;)

Tänk att inte få träffa sitt lilla barn på 35 år... går inte att föreställa sig.

2011-01-05 @ 14:43:45
URL: http://trasslet.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0