Varför jag inte vill disskutera saker just nu, och definitivt inte via bloggen:


¤ Jag är gravid och har fått ett jäkla humör
¤ Jag är sjukskriver för saker som många inte har en aning om
¤ Jag har ett bra team runt mig som jag har kontinuerlig kontakt med, och som stöttar mitt beslut ang diskussionerna
¤ Jag är på god väg att bli frisk och komma ut i samhället.
¤ Jag tycker inte att man för mogna diskussioner via internet.


Så jag tog det mogna beslutet att just nu gynnar inte diskussiner mig, jag har undanbett mig det snällt och trevligt här i bloggen mer än en gång, ändå blir jag nästan påtvingad att disskutera.

JAG VILL INTE, hur svårt är det? Hur kul kan det vara att disskutera med en person som inte vill? Kan inte mitt val bara respekteras? Nej, det går inte.

Jag var totalt insatt att det skulle bli som det blev, ifall diskussioner ändå skulle förekomma, och det är jävligt synd och det känns som om det inte var en slump att det blev så.

Trots att jag undanbett mig detta så förväntas JAG be om ursäkt.

Har inga problem med att be om ursäkt (det har man inte om man är vuxen och normal) men det blir inte jag som ber om ursäkt först denna gången.

Den som startat allt ber om ursäkt först, så är det.

Det finns dokumenterat längre ner i bloggen och i infot om mig att jag undanber mig diskussioner.