Inlägget innan konad-inlägget är ett gammalt och jag vet inte hur man tar bort det för det går inte...


I alla fall, det var inte det jag skulle säga, eller skriva rättare sagt. Tycker det är tråkigt att jag inte kan skriva om mig själv och mitt liv i min egen blogg. Det är inte ens nära vare sig förtal eller ärekränkning. Jag skrev om MIN historia hur JAG uppfattade  allt. Detta till och med ett rätt bra tag sedan det hände...Skulle aldrig få för mig att gå till personangrepp eller att få någon att må dåligt, utan jag skriver helt enkelt hur det var för mig.


Om andra vill tro och tror att jag inte har något liv eller att jag skulle vara psykisk instabil, så är det inte mitt problem...Som sagt, det är en del andra som har upplevt samma sak. Att bli sparkad på när man redan ligger är inget nytt fenomen, och saken är att jag blev illa behandlad, jag blev det. Klart att jag vill berätta om det! eller?

Jag har ALDRIG förtalat någon och ingen kan skylla mig för det. Tyvärr. För så fort någon som är annorlunda än smeten så ska man få för det. Men jag kan i alla fall säga med sanning att jag inte vänder kappan efter vinden längre, och det finns människor som har tagit nätmobbing så hårt att de inte kunnat leva vidare, så att skylla något på mig som man själv håller på med är helt absurt...


Om jag hade varit ännu ett troll i mängden så hade jag väl knappast erkänt det misstaget jag gjorde en gång...


Det är konstigt hur saker kan förvridas bara för att någon annan förvränger historien...


Och nej, jag släpper inte in ALLA kommentarer, men jag gallrar definitvit inte ut bland kommentarerna och det är bara en person kommentarer som jag har valt att inte publicera...

Jag skriver här för att jag tycker om att skriva, beskriva och förklara mina tankar och mitt liv, och inte för att någon ska läsa det och störa sig på det. Visst, reaktioner hade jag förväntat mig, men i vilket fall som helst så hade jag ändå skrivit...

Och det är inte det som stör andra, utan det faktum att jag inte BRYR mig om vad andra tycker. Jag har haft många problem i mitt liv, men ett av dom är inte att stå upp för det jag tycker, för det är en styrka. Besöksantalet har rusat i höjden de senaste dagarna, men endast 2 st har kommenterat mina inlägg där jag pratat om känslor, och det säger ju allt...


Jag tycker att det känns obehagligt att så många sällar sig till skaran som sparkar, och tänk om jag inte haft min fina släkt och min sambo, då hade jag nog inte varit så stark.


Det skrämmer mig som sagt, hur saker kan förvrängas när andra berättar, det är rent av obegligt och jag känner mig förföljd eftersom det finns människor som uppenbarligen bara läser min blogg för att kontrollera vad jag gör och skriver...


Det är mycket obehagligt...Men som sagt, förutom den känslan så rör det mig inte, och jag har lyckats arbeta mig upp till ett sunt och bra liv, och det är ju synd om andra är avundsjuka...Det kan ju inte jag ta på mig...


Jag jämförs med människor som har skrivit så ofantligt elaka saker till bloggare.

Konstigt då, jag skriver inte ens ut NAMN här ju. Och jag har ALDRIG skrivit något i stil med att jag hoppas att någon ska dö eller något sådan och jag tycker att det är vidrigt, VIDRIGT, att jag jämförs med sådana.


Nej, nu har jag inte tid att sitta här och ödsla tid på detta skitet, jag ska ut och powerwalka med mina vänninor...


Sov gott.


(föresten, har aldrig fått någon förklaring för varför det finns andra som känner som jag, har alla en förvrängd livsyn eller? Det får jag aldrig svar på, för då låtsas man som att solen skiner)