Det jag skrev i ett inlägg under att man som barnlös tycker andras barn är fula och jobbiga, det är ju liksom inte riktigt så, det är mer en känsla man har. Man VILL tycka det, men det går ju inte.  Så att ingen tar illa upp bara. Givetvis menar jag heller inte personer man känner eller är bekanta med, utan mer när man stöter på någon på stan med en skrikig unge eller så.

Plus att jag hade ju inte velat ha barn om jag verkligen tyckt så.  Det är liksom en spärr för att skydda sig själv, för att inte jämt bli ledsen när man ser ett barn, för dom finns typ överallt dom små knoddarna :-)