Detta är en jävla skitvecka. Eller skitmånad. Nu orkar jag inte hålla allt inne bara...

Alla missförstår mig, och alla är sura på mig. Min mamma har slutat röka och är snäsig när man ringer, och sedan jag slutade jobbet har jag bara kännt mig helt jävla värdelös...Allt suger, ALLT!

Har mått skit i veckor, deppig och arg om vartannat, och det suger...Men har inte kännts lönt att skriva något för alla andra är också upptagna med att må dåligt...Så vem fan bryr sig, om ni ursäktar språket.


Jag oroar mig för katten och jag oroar mig för hela min livssituation...Jobb och allt...
Jag har liksom EN god vän, en väldigt god vän, som jobbar väldigt mycket, en sur mamma och en jävligt upptagen pappa, så vem fan ska jag vända mig till?????

Mår inget bra, inte alls....Känner mig så ensam. Ingen tar sig tid att stanna upp och fråga hur man mår, knappt man själv.


Blev bara droppen nu också, när alla missförstår mig, inte ens min sambo förstår mig! Så sitter man här bara och bölar och tycker synd om sig själv, och det är väl lika bra att vänja sig...Jag som tycker att jag alltid försöker vara snäll...Det måste vara något jag gör fel. Brukar hjälpa att snacka på pret-ty, men inte idag.

Har du också  känsla av att du ALDRIG passar in någonstans?

Det är bara problem, oro, klump i magen. Och den jävla barnlösheten!! FUCK IT! Jag hatar det! INGEN vet hur kämpigt det är...Ingen. Ingen fattar när man inte vill hålla/titta/gulla med andras snoriga ungar...


Självförtroende? Nej, inte idag....




(OBS!! Eftersom jag är allmänt missuppfattad; Riktar mig inte till någon särskild, vill bara berätta det)