Det är vad barn innebär. Men inte bara det, det innebär också någon att glädjas åt, någon att älska, någon att vara viktigast för och mycket mer. Under graviditeten var jag rätt orolig över förändringen som skulle ske. Hur skulle det bli? Skulle jag bli en helt annan person? Skulle det bli skitsvårt och skulle jag orka...Ja frågorna var många. Men inte hade jag behövt oroa mig. Man växer så väl in i rollen och det BLIR bra. I början kan det kännas väldigt overkligt men efter ett tag så är allt precis som vanligt, fast ändå inte. Synd bara att man inte vet innan hur det blir, då kunde man varit mer lugn.

Man är för alltid knuten till både barnet och den andra föräldern, vare sig man vill eller inte, och man måste försöka komma överens för barnets skull. Skulle det ta slut mellan mig och sambon så hade jag gjort allt för att det skulle gå bra ändå, det måste man. Och man kan aldrig bestämma något som gäller barnet själv. Det är så det är, det är inte mitt barn, det är vårt.

Ja, mycket rörde sig i huvudet under graviditeten, rätt skönt att det är överstökat även om det var en härlig tid :-)

I slutändan är det värt allt för man får världens finaste lilla barn.


Godnatt