Livet är så orättvist ibland! Att det händer dåliga saker ibland, det kan jag förstå, men när det händer dåliga saker gång på gång på samma person så blir jag bara så arg!


Nu pratar jag inte om forum-mobbningen...Utan det är min svärmor som är sjuk. Jag blir bara så arg...Det är sååå orättvist...Jag älskar min sambos föräldrar nästan som mina egna, känner nästan att hans syskon är mina syskon, hans styvföräldrar med mera...Så jag blir faktiskt jäkligt ledsen...



Jag må uttrycka mig klumpigt ibland, så blir jag när mina känslor väller över, men jag arbetar på det....Saken är att ibland så vet jag att jag som barnlös kan verka arg och hård, men det betyder inget för jag älskar givetvis alla ändå! ALLA!


Nu är det ju snart semester så då kommer vi ju träffa svärmor+familj, och snart kommer Tobbes ena syster och pojkvän ner, samt Broren, hans sambo och deras lilla tös, och det ser jag fram emot väldigt mycket....Och till sommaren så träffar vi Kim och hennes bestar :-) Så mycket roligt, men, ändå är ju allt som händer så jävla pissigt....


Fan...