Inte alls bra...





Jag mår inte alls bra idag...Jag är fortfarande ledsen över att någon kallade mig socoipat. Någon som inte känner mig, har gjort ett sådant uttalande... Jag är inte den bästa på att uttrycka mig ibland, och ja jag skrev att tydligen kan vem som helst skaffa barn nu för tiden, men, det är väl klart att jag ser olämpliga föräldrar mer än andra, eftersom jag ofta ser hur mycket föräldrar faktiskt klagar på sina barn...Klart att jag blir ledsen då, klart att jag bara vill säga: Du ska vara glad som har barn överhuvudtaget. Visst måste man få klaga, men då måste jag också få lov att skriva hur det känns för mig. Jag tänker när många berättar att deras barn förlöstes med kejsarsnitt, har tre kusiner och en brors dotter som inte fick födas på det "naturliga" sättet, och då klagar människor över att de inte fick en sådan förlossning de ville ha, men, hur lyckligt lottade är de inte som fick barn överhuvudtaget?


Fick höra en gång av en lärare på komvux, att det var väl typ inget tråkigt att jag inte kunde få barn, jag kunde ju adoptera.

Hmm...Ja visst, det är inte alls samma sak, och jag skulle vilja adoptera, men, har ni överhuvudtaget någon som helst vetskap om vad det innebär? 

För det första så får man sällan små barn, utan oftast lite äldre, dessutom så kostar det mellan 100-200.000 kronor för en adoption, och när du väl fått besked om att du får ett visst barn, så kan du inte neka pga tex ålder på barnet mm, utan då måste du ta det barnet.

Utöver det så måste man oftast ha gått på högskola, får inte ha epilepsi, inte lida av övervikt, ska ha varit gifta ett x antal år, inte ha för stor åldersskillnad och ännu mer löjligt trams...

Så ja, ibland känner jag verkligen att vem som helst tydligen får skaffa barn, medans vi som inte vill annat ska synas in i sömmarna. Ibland ger vissa som har barn skenet om att det är så jobbigt, och så tråkigt och dom har innnnnga pengar...

Men och? Ni har  barn, ni har blivit föräldrar, det är den allra största gåvan man kan få... Jag hade mer än gärna bott i en kartong och inte ägt en pryl, om jag hade fått sitta där med mitt barn, som för övrigt kanske bara har ett ben eller läpp gomspalt eller vad som, jag hade älskat det barnet så sjukt mycket så ingen av er som redan har barn kan förstå.


Jag vill ha rätten att känna som jag gör, jag vill ha rätten att tycka som jag gör, men det får jag inte för nu räknas jag uppenbarligen som en dålig människa. Det är skumt, jag har alltid varit öppen och tagit emot kritik hyfsat bra, och jag jobbar ständigt på det, men det ger uppenbarligen andra rätt att skriva hur mycket skit om mig som helst. Det sägs att inte kan möta min kritik, men jag publicerar alla kommentarer nu, som inte är stötande, medans jag inte har en chans att bemöta kritiken att jag är en sociopat och den som mailade texten till mig är en felknu--ad jävel...


Men tack, vem är mest omogen egentligen?


Jag har många dåliga sidor, men gissa vad? Alla har det!

Och jag är inte det minsta lik en sociopat, jag har fruktansvärt mycket empati och kärlek inom mig, men också mycket bitterhet...


Vet inte, kanske har med att göra att jag såg min pappa försöka ta livet av sig upprepade gånger när jag var 16 år gammal??

Ingen har brytt sig om att fråga mig, alla bara antar...Det är NI som är svin och sociopater, inte jag.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0