Mitt tålamod är nere på noll nu alltså...Det bara är det. Har passat småsystrar hela helgen och det tar på tålamodet...Så ikväll är jag på uselt humör....Ush.


Ska bli skönt att vara bara två igen imorgon...Klart, jag älskar att passa dom men det kanske inte passar vissa helger...Blir ju rätt trångt också i vår lilla tvåa med två barn, två vuxna och tre katter...


Har bara varit för mycket stress på sista tiden, iblnad undrar man varför allt ska komma på en gång.


Till på köpet så hade de på Gustav Adolfs torg i Malmö idag lagt upp vad som skulle symbolisera gravstenar med barns namn och deras åldrar (Gaza, de som satt livet till)....Skitsorgligt och jag tar åt mig så mycket av sådant, blir så ledsen för deras skull...Synd att inte ens empati hjälper....Skänkte 20kr, men det känns ju som piss i missisippi....

Ibland kan man känna sig tvingad att se ljust på sina egna problem, för vad är dom jämfört med de stackarna där nere???


Uppskattar ändå mitt liv mer när jag tänker på alla drabbade....







Tycker det är så orättvist